jossegolddigger

Så jag ska väl vara glad nu. Men hrm kan jag vara glad? När det bara tycks hända jobba saker runt om mig. Eller är jag en sådan person som bara har dålig karma? Jag som trodde mitt liv skulle få en nystart efter min operation: Ok visst har den fått det men jag tycker det mästa har varit dåligt än så länge ok inte viktraset som fortfarande håller i sig och inte heller killar/sexet. Men annars det andra. 
Eller ska jag se det som att EVERYHING HAPPENS FOR A REASON?
Men för vilken anledning då?

Sen har jag tänkt på en annan sak nu när man börjat komma in i dejtinggjunglen. Ja för det måste verkligen kallas DJUGEL med tanke på alla dessa killar. Fan killar är en jävla gåta i sig. Trodde inte att det skulle vara så svårt, men ack vad jag bedrog mig själv. Kan killar bara inte vara så rakryggade att de säger direkt öga mot öga eller i alla fall höra av sig och säga när de inte är intresserad längre. I stället för att gå under jorden och lossa att man inte finns. Jag menar vad har de att förlora på det? Eller är de möss som inte vågar säga sanningen? Eller tror dom inte det "sårar" lika mycket som att höra av sig med sanningen?
-Jag menar man kan ju för fan inte charma alla! Tar hellre sanningen och blir ledsen ett tag än går i ovisshet och är ett plåster. Jag menar livet går ju vidare fast att de berättar sanningen för en.
Vill ju inte höra från någon annan att He is not in to you